Cambridge har för mig alltid legat högst upp på listan över drömuniversitet och det har alltid varit självklart för mig att även om konkurrensen för att komma in är hård och avgifterna är höga så borde jag söka för att som ordspråket säger “den som inte vågar, vinner inget”.
Det skadar aldrig att söka. Det värsta man kan få är ett nej. Att sedan komma in på Cambridge efter flera månaders förberedelse var en underbar känsla och efter att ha gått där ett år vet jag ännu tydligare att det är rätt plats för mig.
Jag valde linjen Biological Natural Sciences som är en linje som i huvudsak förbereder en för forskning inom i stort sett vilket som helst område inom biologin och det var det som lockade mig med linjen. Jag har alltid varit nyfiken av mig – speciellt på de stora frågorna inom biologi och den här linjen har tillåtit mig att i första året skapa en stabil och bred grund att stå på för att sedan allteftersom smalna av fokusområdet tills jag hittar ett område som jag verkligen brinner för. Och det har redan haft effekt.
Jag började på Cambridge i tro om att det var någonstans inom fysiologin som jag skulle hitta det område jag brann för. Men det har visat sig att jag är minst lika intresserad av, om inte mer intresserad av cellbiologi, något som jag inte hade trott innan jag började och tack vare att mitt första år var så brett har jag kunnat utforska och upptäcka sådana här saker.
Anna Whitlocks stipendium har verkligen hjälpt mig att få ut det mesta ur mitt första år här på Cambridge. Det har gjort så att jag kan lägga så mycket mer tid på att plugga och att vara social utan att behöva oroa mig för den ekonomiska bördan av studierna speciellt vid ett universitet utomlands i ett land som numera ligger utanför EU. Detta är något jag är oerhört tacksam till dem för.