Anna Whitlock (1852–1930) var en modig och nytänkande kvinna med stort hjärta och en stark känsla för rättvisa och jämlikhet. Hennes personlighet och förmåga att göra de vägväl hon gjorde, fick henne att utvecklas till att bli en viktig modern social förnyare. Hon var för tiden vida berest och arbetade ett tag som korrespondent för Aftonbladet i Paris. Ute i Europa fångade hon upp den tidens nya idéer om pedagogik och socialt arbete och tog med dem hem till Sverige där hon använde dem för att inspirera och förnya svensk politik och det svenska samhället.

Tillsammans med väninnan Ellen Key startade hon i slutet av 1800-talet en skola för flickor som så småningom öppnades även för pojkar och blev Whitlockska Samskolan. Skolan genomsyrades av en nytänkande pedagogik och hade bland annat ett självständigt elevråd, koncentrationsläsning, fria ämnesval och blandade praktiskt och teoretiskt arbete.

Anna Whitlock var med och startade Svenska Hem, på sin tid Sveriges största konsumentförening med över 3 000 kvinnliga medlemmar. Det hon kanske är mest känd för är sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, bland annat som ordförande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Bilder från tidigt 1900-tal

Undervisning i biologi vid Withlockska samskolan, ca 1905 – 1920.

Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt demonstrerar i Göteborg i juni 1918. Initiativtagare var Frigga Carlberg, till höger om fanan

Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) håller möte 1912. I bilden syns bland annat Anna Whitlock, Ester Brisman, Emilia Bromée, Lydia Wahlström, Gulli Petrini, Elsa Collin, Signe Bergman, Elin Wägner m fl.

1912. Anna Whitlock vid sitt skrivbord.

Tidningen Rösträtt för kvinnor gavs ut från 1912 till 1919, då riksdagen beslutade om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Tidskriftens motto var: Vi kan aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.

Whitlockska samskolan startades här på Eriksbergsgatan 8 av Anna Whitlock och Ellen Key i slutet av 1800-talet.

Fondens begynnelse och de första stipendierna

Anna Whitlocks sociala patos var stort och hon inrättade bland annat stipendier för att ge barn från mindre bemedlade familjer möjlighet att studera. Omkring år 1900 började Anna Whitlock och hennes vänner inrätta fonder för ideella ändamål knutna till Whitlockska Samskolan. Numera är dessa fonder samlade i en enda med namnet Stiftelsen Anna Whitlocks Minnesfond.

Intervju med författaren till Anna Whitlocks biografi

Vi ställde några frågor till författaren Anders Johnson – författare till biografin ”Anna Whitlock Reformpedagog och rösträttsledare”, utgiven av förlaget Näringslivshistoria 2020 och 2021. Länk till förlaget | Stockholms stadsbibliotek.

Vad fick Dig att skriva nästan 500 sidor om Anna Whitlock?

Jag har länge varit intresserad av de starka kvinnor som för drygt hundra år sedan bidrog till att modernisera Sverige. Och Anna blev ju aktuell som förebild till tv-serien Fröken Frimans krig. Eftersom det inte fanns någon biografi över henne, fick jag väl skriva en själv.

Vilka är de viktigaste avtrycken som Anna Whitlock gjorde?

Hon startade tre projekt: Den kvinnliga rösträttsrörelsen (LKPR) där hon blev ordförande. Konsumentkooperativet Svenska Hem som arbetade för bättre livsmedel och för att ge kvinnor makt över livsmedelshandeln. Den egna skolan, först som flickskola sedan som samskola för flickor och pojkar. Där blev hon pionjär med många pedagogiska inslag som i dag är självklara.

Vilket motstånd mötte Anne Whitlocks på sin tid?

Konservativa män ogillade hennes rösträttskamp. Manliga livsmedelshandlare försökte motarbeta Svensk Hem. En del präster i Svenska kyrkan ogillade hennes skola eftersom den var religiöst neutral.

I vilken utsträckning har dagens generation något att lära från Anna Whitlock?

Jag är framför allt imponerad av hennes nätverksbyggande. Hon kände nästan alla reformsinnade stockholmare av någon betydelse, och hon lyckades rekrytera massor av män och kvinnor och ge dem uppgifter som hon tyckte de passade för.

Om färgsymboliken

Suffragetterna i Sverige utnyttjade inte färgsymbolik för sin visuella identitet i samma utsträckning som man gjorde i till exempel Storbritannien och USA. I Sverige användes färgerna vit, lila och ibland guldgul. Vit stod för rättvisa medan lila associerades med styrka, värdighet och framsteg vid den här tiden.

Fotografierna som används på hemsidan har färger som återskapats från svartvita fotografier och färgåtergivningen är därför inte helt tillförlitlig.