Att studera utomlands är något jag har velat göra sedan högstadiet, men jag hade räknat med att först läsa i några år i Sverige. I stället kom jag in direkt på andra året av den fyraåriga matematikutbildningen vid University of St Andrews i Skottland.
Det som har präglat mitt första år här mest är tutorialsystemet. En gång i veckan per kurs sitter man i grupp om högst tio studenter med en professor eller doktorand, och eftersom man är så få blir det naturligt att fråga om sådant man annars hade låtit passera. Det är där jag har lärt mig mest. Samma öppenhet finns i utbildningens uppbyggnad: hemma tvingas man tidigt välja mellan teknisk och ren matematik, medan de två inledande åren här är breda och specialiseringen sker först under de två sista som kallas Honours. Jag kunde därför läsa både teknisk och ren matematik parallellt under mitt år före Honours och bestämma mig först när jag visste vad jag valde mellan. Det blev teknisk matematik och statistik, och fördjupningskurserna börjar i höst.
Vid sidan av studierna springer jag mycket och St Andrews är verkligen fantastiskt för det: Fife Coastal Path längs Nordsjön, med betande highlandkor, eller mellan åkrar och åar inåt land. Ibland blir det en löprunda över Old Course, världens äldsta golfbana, eller förbi katedralruinen, som påbörjades på 1100-talet och än i dag är den största kyrkan som byggts i Skottland.
Universitetet har också sina traditioner. Den 30 april hölls Gaudie, ett fackeltåg ut på piren till minne av en student som 1800 räddade en skeppsbruten besättning, och i gryningen dagen efter sprang vi ut och badade i Nordsjön. En helg åkte jag bil till Dunoon i Argyll med en av studentföreningarna, upp längs Loch Lomond och genom högländerna. Det blev en av höjdpunkterna.
Stipendiet från Anna Whitlocks Minnesfond gjorde allt detta möjligt, och för det är jag mycket tacksam.