Hongkong – ett utbyte bortom förväntningarna

Mitt utbyte vid The Hong Kong Polytechnic University blev på många sätt inte riktigt som jag hade föreställt mig från början. Tidigt under vistelsen ådrog jag mig en allvarlig knäskada i samband med en fotbollsträning med universitetslagets herrlag. Skadan innebar att jag under mer än två månader var beroende av kryckor och tvingades lägga om både vardag, studier och fritid. Det som jag sett fram emot – att röra mig fritt i staden, resa runt i regionen och vara fysiskt aktiv – inte minst genom vandringar längs Hongkongs många fantastiska vandringsleder, blev plötsligt starkt begränsat.

Till en början blev skadan både mentalt och praktiskt påfrestande. Att befinna sig på andra sidan jorden, skadad och långt från familj och trygghet, var inget jag hade kunnat föreställa mig när jag bara en vecka tidigare hade packat resväskorna hemma i Sverige. Samtidigt kom det med tiden att bli just detta som gjorde mitt utbyte unikt.

Skadan gjorde att jag kom i kontakt med människor jag annars sannolikt aldrig hade lärt känna – allt från vårdpersonal på sjukhuset och fysioterapeuter, till servicepersonal på studentboenden, restaurangpersonal och helt vanliga Hongkongbor – som visade en värme och omtanke jag aldrig kommer att glömma. Små gester, som att någon bar mina saker, visade vägen eller bara stannade upp för att fråga hur det gick, gjorde stor skillnad. På många sätt kom jag närmare just lokalbefolkningen på grund av skadan, och det skapade relationer som jag annars aldrig hade fått.

Hongkong blev för mig så mycket mer än en stad med storslagna vyer, fantastisk mat och dramatiska vandringsleder. Det blev en plats där jag kände mig hemma, och ett utbyte som kom att betyda mer för mig än jag först kunnat ana, mycket tack vare alla de otroliga människorna jag kom att möta.